Ska föräldrar kunna lägga in sitt veto och ta beslut när deras barn inte ska delta i aktiviteter i skolan som de själva inte sympatiserar med eller som går emot deras samvete? Utbildningen i alla öppna samhällen ska bygga på grundlagsfästa värderingar och principer men den får inte bli färgad av någon politisk övertygelse. Av Ola Josefsson
På Twitter: @JosefssonOla
Vilken rättighet har föräldrar att ta beslut och lägga in sitt veto när deras barn inte ska delta i aktiviteter i skolan? Har de rätt att förbjuda sina barn att delta i skolaktiviteter som de själva inte sympatiserar med?
Den katolska kyrkans ledare Franciskus har påstått att föräldrar inte är ägare (propietarios) av sina barn, utan ansvarstagare (custodios). Å andra sidan talar vi om era barn och våra barn, eller mitt/ditt barn.
I Spanien har föräldrars vetorätt eller ”pin parental” kommit upp till ytan efter att ytterhögerkantspartiet VOX ifjol kom med förslaget i det regionala parlamentet i Murcia att skolan måste ha föräldrarnas tillstånd för att deras barn ska delta i någon särskild aktivitet under skoltid.
Vetorätten liknas av VOX som ”pin parental” vilket åsyftar möjligheten att blockera hemmets tv, dator, mobil eller platta för att skydda barn från våldsskildringar eller pornografiska bilder.
När vi talar om ”pin parental” kan det handla om både sunt förnuft och dogmatism. När det gäller våra konstitutionella rättigheter, moral, värderingar och etik finns det inte några tydliga svar.
Dagstidningen El País hade en intervju med professorn i konstitutionell rätt, Ángel Rodríguez, om föräldrar enligt grundlagen har rätt att lägga in sitt veto och svaret var ganska självklart: Att det beror på.
Det visar bara svårigheten att ta itu med frågan och den försiktighet man bör nalkas frågan. Enligt Rodeíguez är ”pin parental” i första hand politiskt.
Det är artikel 27 i den spanska konstitutionen som reglerar rätten till utbildning. Det var även en av de mest svåra att skriva och godkänna. Avsnitt 3 säger: ”De offentliga myndigheterna garanterar rätten att hjälpa föräldrar så att deras barn får religiös och moralisk utbildning som är i enlighet med deras egen övertygelse”.
Så VOX förslag om att tillämpa ”pin parental” håller sig alltså inom den spanska grundlagen om skolans aktiviteter, undervisning eller annan utbildning. Men det kan uppstå vissa tvivel något som Málagadvokaten José Luis de Castro har påtalat.
Kan det vara på det viset att grundlagen har gått för långt i att garantera föräldrarnas rätt att ge sina barn religiös och moralisk utbildning enligt deras egen övertygelser? Allt beror på hur begreppet moral tolkas och vad som menas med det.
Avsnitt 2 i kapitel 27 i den spanska konstitutionen säger: ”Utbildning ska syfta till att utveckla och utbilda en human människa med respekt för demokratiska principer om samexistens och grundläggande rättigheter och friheter”.
Det är här vissa ämnen kommer upp i föräldradebatten. Sexualitet, mångfald eller jämlikhet. Här pekar VOX på viss ”indoktrinering” som går på tvärs med föräldrarnas samvete eller sympatier. Det kan gälla sexuell läggning och feminism.
Att debatten har kommit upp till ytan är intressant och samtliga inblandade bör handskas varsamt med den och inte avfärda den. Om vi ska undvika indoktrinering så bör det ju gälla samtliga religiösa traditioner. Eller religiösa klädstilar som är synonymt med kvinnoförtryck.
När den spanska utbildningsministern Isabel Celaá sa att barnen inte var föräldrarnas egendom var det som att hälla bensin på en pyrande eld. Det flammade upp och började brinna rejält. Några kan tolka det som, om inte barnen är föräldrarnas egendom, så är det statens egendom.
Det var grovt fel att använda ordet egendom i debatten. Barn är varelser med värdighet och inte objekt vilket återspeglas i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter och utgör en del av folkrätten. Catalina Perazzo vid Save the Children menar att föräldrar har rätt att vägleda sina barn i deras utbildning som ska vara grundad på fred, tolerans, jämlikhet, för att garantera mänskliga rättigheter.
Emilio Calatayud, domare vid en domstol för minderåriga i Granada, menar att barnen inte är föräldrarnas egendom men de har ansvaret att vaka över dem. Och barn är inte statens egendom, för när minderåriga gör något fel eller brottsligt, svarar föräldrarna för dem.
I debatten finns misstro och ideologisk konflikter. Alla parter oavsett sida fruktar för att barnen blir indoktrinerade. Det visar bara att utbildningen inte får bli färgad av någon politisk övertygelse, för barnens skull och deras framtid.
Här är experter och pedagoger överens. Utbildningen bör inte politiseras och de har kritiserat att utbildningen av barn har blivit ett politiskt slagfält.
Lärarnas uppdrag är att informera och utbilda medborgare om behovet av en öppen fridsam värld, utan rasism och våld. I Spanien är det skolväsendet som har ansvaret och det finns skolplikt. Föräldrar får inte undervisa sina barn själva. Men det betyder inte att föräldrar inte ska få kännedom om den utbildning som deras barn får.
För övrigt läste jag om en ny avhandling från Malmö universitet som visar hur föräldrar hänger ut lärare i facebookgrupper och hur det påverkar elevers skolgång och betyg. Nu ska det utvecklas metoder för att förebygga digitala kränkningar i skolvärlden.
Hot och våld ökar inom skolområdet på europeisk nivå så även i Sverige. Här finns mycket att göra.
