Kombinationer i det till synes oändliga kan med ett tränat öga brytas ned i några få vinnande och ständigt återkommande kombinationer. Favoriter som gärna återkommer för att de är så förbaskat bra. Detta var min slutsats efter ett fascinerande besök på Malaga Botaniska trädgård några veckor tidigare skrivande stund. Vilken plats! Har ni inte besökt ännu, gör det! Har ni varit där, åk igen! Av trädgårdskribent Susanna Nevhage
e-post: info@susannasgardendesign.se
www.susannasgardendesign.se
Anspänningen var olidlig för mig och min tillika trädgårdsgalne bästis när vi parkerade bilen och vandrade in i den spirande grönskan. Något jag saknat från Sverige är nämligen den alldeles krispiga, unga och näpna grönskan från nyutslagna lövträd på våren. Bokskogen i söder är för mig helig och svårersättlig. Det finns dock en värdig konkurrent på vårt älskade Costa del Sol, om än i mycket mindre skala, den anspråkslösa Ulmus minor, en variant på vår välkända skogsalm. Lövskogssalen är dock densamme när man känner lite hemlängtan. Enkelheten är slående med det diskreta fältskiktet, avsaknaden av färgklickar och blickfång, bara de förtrollande lövverken som avtecknar sig mot den blå himmeln. Den uppenbara skillnaden och fördelen med Malaga är givetvis att det är ljuvliga 23 grader varmt och inte 12 garder svalt med snålblåst i april.
Vandringen löper vidare i varierande takt beroende på hur fullkomligt förundrade vi är. Habegäret efter diverse växter att få plantera hemma smyger sig sakta på för att slå till med full kraft när vi kommer till Wisteria pergolan. Det är ett ovärdigt namn på denna skapelse, en 20 meter lång sal i järn fullkomligt insnärjd i blommande blåregn. Blåregn var precis vad det var, det vackraste regn jag skådat i form av överblommade kronblad som sakta dalade ner på marken. Det enda som saknades var en vit springare med en prinsessa på ryggen vilka sakta kunnat trava fram i den perforerade skuggan. Ni förstår vilken energi platsen avger. Det är storslaget, mycket och väl tilltaget men ack så enkelt ändå.
Vidare tar vi oss genom en djungelliknande trädgård med slingrade gångar i slänterna där storbladiga växter likt Monstera deliciosa, Strelitzia nicolai och Alocacia odora frodas i sällskap av bedårande ormbunkar, venushår (Adiantum capilus-veneris) och skuggälskande palmer likt Howea forsteriana. De strikta vattenkanalerna är ett välkommet kulturellt inslag bland allt de vilda gröna och påminner oss om att en likasinnad har skapat detta vidunderliga. Stora blad mot flikiga blad, betong och vatten. Grönt, hårt och mjukt, den för alltid vinnande kombinationen.
”More is more”är ett underskattad uttryck och ofta bortglömt i trädgårdssammanhang. Önskar du göra intryck måste du ta i. Ta i från tårna! Ett talande exempel är Clivia-planteringen under cypress-dungen. Enastående storslaget! En rundel på ca 10 meter i diameter med bara Clivia miniata undantaget några ormbunkar i utkanten på halva planteringen. Färgen är dominant och konkurrerar ut det mesta ändå, så varför inte låta divan rocka loss!?
I väldigt stora drag summerar detta min upplevelse den fantastiska onsdagen i april på Malaga botaniska och lärdomen är att förenkla och ta i, det vinner man på. Effekten på intrycket blir mer påtagligt, det känns tidslöst och rätt, det kan nästan inte bli fel. Ta mitt ord på att det är värt bilresan och få en underbar eftermiddag i grönskan. Det var till och med riktigt mysigt och bra mat på caféet!
