Häromdagen parkerade jag på “Feria-platsen” på väg in till ”Svensk-affären. Väl ute ur bilen noterade jag av någon anledning en ung dam som stog lutad mot sin bil och talade i telefon. Av Hans G
Sånt som man lägger märke till ibland utan att veta varför. När jag kom tillbaks efter cirka en halvtimme stog hon fortfarande på samma plats och snattrade. Det var då jag slogs av tanken att hon inte alls pratade i telefon. Det är kanske så att det helt enkelt handlar om en slags mutation. Efter många års idogt pratande har örat helt enkelt anpassat sig och tagit formen av en mobiltelefon. Med vidhängande öronsmycke. Men å andra sidan är det uppenbarligen så att vissa människor kan hänga i telefon precis hur länge som helst.
DET är nu inte så att jag går omkring och irriterar mig i onödan och hänger upp mig på en massa småsaker men håll med om att kapitlet mobiltelefoner kan få till och med en vuxen karl att falla i gråt. Bara en så enkel sak som att skaffa sig en mobiltelefon med enbart den enkla funktionen att man skall kunna ringa. Det går inte. Istället får man en mindre data-apparat med en massa appar, twittar, kameror, e-mail, ficklampa och jag vet inte allt. Det enda som saknas är inbyggt månsken men det kommer väl.
”Jag vill inte ha något e-mail. Det har jag redan. Jag vill ha en telefon. En sådan där som man kan ringa med”, säger jag i butiken.
”Ja, men det ingår. Det kostar ingenting. Det är gratis. Precis som kameran och ett antal andra app:r”, säger snorgärsen i butiken och tittar på en som om man vore jämngammal med Metusalem. Vadå gratis
DET är inte alls gratis visar det sig när man får första fakturan. Där står att man skall betala 30 Euro som anslutningsavgift för e-mail. Man kan bli vansinning för mindre. Man undrar om snorgärsen i butiken, utöver idiotfrisyren med ett kilo gelé i, dessutom är stendöv. När man går ner till butiken i akt och mening att ta snorgärsen i örat och kräva pengarna tillbaka visar det sig att det går inte alls. Då måste man prata med huvudkontoret och det ligger i Sevilla och där pratar dom bara spanska. Så det är bara att glömma. Det är bara att konstatera att numera är man utrustad med mobilt e-mail och det kan ju vara bra att veta om man någon gång behöver kommunicera med någon som är döv. Som han, snorgärsen i butiken.
Och ovanpå allt lever dom förbannade apparaterna sitt eget liv. Dom hittar på saker som man aldrig har begärt av dom. Det räcker med att man nuddar vid någon knapp så ringer den antingen upp Fidel Castro på Kuba eller också stängs hela skiten av. Jag blir galen. Funderar allvarligt på att gå tillbaka till det gamla indianknepet med röksignaler.
MINST lika irriterande är det med alla som springer omkring på stan och ”messar”. Det verkar som om varenda person under trettio inte har annat att göra än att hålla på och informera, förlåt ”messa”, omvärlden om vilka viktiga saker som rör sig i huvudet just för tillfället. För det kan väl knappast bara vara vanligt sladder. Ungefär som förr när man var ute och seglade och nödkanalen, kanal 16, trots att det var förbjudet, upptogs av en massa pladder.
”Du Gerda, jag passerar precis Kyrkesund så nu kan du sätta på potatisen” eller ”Var det en hela O.P. och en hela Explorer vi skulle ha”? Men så kan det ju inte vara, det är klart att det är mer eller mindre livsviktiga meddelanden som ”messas” annars skulle ”messarna” knappast se så engagerade ut.
PS. Jo tack, världens bästa fotbollslag, GAIS, går en strålande framtid till mötes. Sandeep Marko är tillbaks och utöver U-21 kommer han alltså att ösa in mål för GAIS. Ovanpå detta har vi fått en ny ”Tjärpapp” i islänningen Asgeir Börkur Asgeirsson. Det blir på egen risk man ger sig in i GAIS straffområde.
DS.
Må väl och ta hand om er.
Saludos amigas/os.
