Danmark och Spanien i symbios. Jag var väldigt spänd och nyfiken när jag åkte hem till Anette Skou och hennes man José Maria Cordoba ute på campon i Valtocado. Jag hade bara sett deras hus på avstånd tidigare och tyckte att det såg väldigt annorlunda och intressant ut. Av Annika Jonsson

Jag möts av en, som alltid, leende Anette, en kvinna som nog många av er känner till. Anette har jobbat på Mijas kommuns utlandsavdelning i en herrans massa år nu. Hon är den som alltid har tid för dig och alltid hjälper dig oavsett vad du vill ha hjälp med. Anette utstrålar värme och positivitet och det är nära mellan skratten. Hennes make, spanjoren José Maria, som jag aldrig har träffat förrut, är konstnär. En mycket duktig sådan. Också han utstrålar värme men också någon sorts humanism i brist på ett bättre ord. Båda har konst och artisteri väldigt nära hjärtat. José, som jag nämde tidigare är konstnär, han målar och gör skulpturer. Men även Anette har en artistisk bakrund. Hon har målat, skulpterat och designat vackra smycken.

Anette: ”Numera har jag tyvärr inte tid för det eftersom jag jobbar väldigt mycket”.
” Va tråkigt” säger jag, ”det är med andra ord alldeles för många utlänningar här nere”?
Anette skrattar högljutt och hennes blå ögon glittrar.

Anette och Jose har varit tillsammans i över 30 år nu. Anette ursprungligen från Danmark och José är ifrån Cordoba här i Andalucien. De träffades när Anette hade ett galleri i Fuengirola. En dag kom José in för att visa sina tavlor och det sa bara PANG! Kärlek vid första ögonkastet. Visst är sådant gott.
Anette: ” Ja, det var verkligen ett underbart ögonblick. Det kommer jag aldrig att glömma”!
José: ” Bellisima!!! Jag blev totalt hypnotiserad när jag såg denna vackra kvinna framför mig. Hon hade stort, burrigt blont hår och de blåaste ögon jag någonsin hade sett. Jag föll pladask”.

Annons

Att Anette och José älskar varandra är helt uppenbart. Det känns skönt att träffa ett par som har varit tillsammans såpass länge och fortfarande har en sådan ömsesidig respekt för varandra.
Deras mycket speciella hus ligger på en gudomlig plats. Ett himmelrike. Fåglarna kvittrar, apelsinträden och citronträden står i blom, vinrankorna växer och är just nu så där skirt gröna.
Utsikten skall vi inte prata om. Ett panorama från havet och Afrika hela vägen till, de ibland, snötäckta bergen vid Ronda. Det är helt enkelt hissnande vackert.

”Hur kom det sig att ni hamnade just här”?
José: ” Vi bodde i Fuengirola tidigare, där jag också hade min studio, men vi var för långt från naturen. Vi åkte runt och letade efter vårt lilla paradis och så hittade vi den här tomten. Vi bestämde oss på direkten att detta var helt rätt för oss. Jag älskar vår natur. Naturen är en del av mitt måleri. Jag målar modernt men med en stor respekt för tradition. Artificiellt är något jag inte tycker om”.

”Så er fantastiska trädgård är viktig för dig”?
José:” Väldigt viktig. Jag tycker om estetiken i vår natur. Och ovanpå det så älskar jag att gå runt och påta i trädgården. I stort sett varje dag tar jag en paus från måleriet och går ut i trädgården. Det är en sorts terapi och det ger mig lugn och inspiration på samma gång. Våra växter är livet”.
José fortsätter:” Jag sålde en stor tavla till Malagas Botaniska trädgård för sex år sedan och för de pengarna köpte jag alla de plantor du ser här idag. De var små till att börja med men du ser ju nu hur de har växt. Det är det jag menar med livet”.
José är en filosofisk människa. Han drar ofta liknelser till känslor och sensualitet. Som när vi börjar prata om deras hus.

” Vem är det som har varit den drivande bakom bygget av ert hus”?
Anette: ” Det är helt och hållet José. Han har ritat och planerat medan jag har designat allt inne i huset. Vi har nästan bara danska möbler och lampor. Skandinavisk design är något jag är uppvuxen med. Min far är arkitekt och det finns inte en enda möbel hemma hos honom som inte är skandinaviskt designad. Inte en enda!” ”Vad tycker då du José om den skandinaviska designen”?
José: ”Jag älskar den. Designen är tidsenlig och enkel samtidigt som den är funktionell och praktisk. Det är ingen lätt kombination att åstadkomma, men det kan ni skandinaver”.
”Tillbaks till huset. Vad är det som har inspirerat dig för att bygga just i denna stil? Jag menar, vi är ju i Spanien, du själv kommer från Cordoba. Här är de flesta hus byggda väldigt ”spanska” om du förstår vad jag menar”.
José: ”Jag förstår precis vad du menar. Våra grannar här, en är dansk, en annan holländare några tyskar osv. de har frågat mig om just detta. Jag svarar då att JAG är faktiskt spansk och JAG har faktiskt ritat detta hus. Detta är alltså ett spanskt hus om än ett modernt sådant! Jag ville ha ett hus som skulle kunna finnas precis var som helst i världen och det kan detta”.

Anette: ”Skälet att vi köpte just den här tomten var faktiskt från början att vi skulle bygga en studio till José. Inget mer. Men när studion var klar så sa vi att varför bygger vi inte ett litet hus till oss själva också? Och på den vägen blev det. Vi har alltså en studio med ett litet hus till”.
”Det är väldigt stilrent och minimalistiskt. Det verkar uppdelat på nästan ett matematiskt sätt”.
José: ” Du har så rätt. Tänk siffran sex. Nu tar han fram papper och penna och börjar rita. Meter hit och vinklar dit. Terrassen bakom min studio är sex meter bred. Min studio är sex meter bred. Del lilla trädgården mellan studion och huset är sex meter bred och givetvis så är huset också sex meter brett”.

” Jaha, kan det då vara så att allt är tolv eller kanske arton meter lång då också”? Matematik har alltid varit min starka sida”!
José: ”Jajamän. Allt utom huset är exakt tolv meter. Exakt. Huset är tyvärr fjorton meter för vi var tvugna att ha ett kök också!” Säger han lite irriterat.
”Aj, Aj, Aj det var ju inte bra! Fjorton meter så kan man väl inte göra?”
Anette: ” Vad är viktigast? Tolv meter med kök eller fjorton meter utan”?

”Men varför just sex meter”?
Anette: ” Bjälkarna var inte längre, så enkelt var det”! Säger hon och skrattar.
José säger lite generat: ”Jo så var det kanske men jag tänker så här. Om man lägger sig ner med huvudet i norr och fötterna i söder så representerar studion huvudet med alla tankar och ideer. Huset representerar kroppen med hjärtat i centrum, det står för känslor och familjen. Och resten av kroppen representeras av trädgården vilket står för sensualliteten. Det är så jag ser det hela”.
Anette fortsätter: ”Dessutom så ligger huset rakt söderut och studion rakt norrut. Vi använde oss av en kompass när vi byggde. Söder, norr, öster, väster inget därimellan”!
Anette tittar på sin José och ler. Han ler varmt tillbaka. ”Ja så är det. Söder, norr, öster, väster. Varken mer eller mindre! Titta här”! Och så kommer papper och penna fram igen. Det verkar vara viktigt att allt ligger precis där det ligger på något vis”?

José: ”Ja oerhört viktigt. Har du sett skuggorna? Har du sett var solen befinner sig nu? Vid den här tiden på dagen så skiner solens strålar precis rakt in på vår terrass. Och titta på skuggorna. Visst är det vackert”? Och javisst, papper och penna!
Vi sitter på deras terrass som vetter mot havet och dricker ett glas vin. Jag höjer blicken mot taket och ser att det är inte vitmålat som resten av huset. Det är istället bara en grå, rå betong. Så jag frågar:

”Vad kommer det sig att ni inte har målat taket? Det måste ju givetvis finnas ett skäl till detta”?

José:” Självklart. Du vet hur stark solen blir här på sommrarna. Hade taket varit vitt så hade man bländats. Det av samma skäl som att vi inte har putsat huset innan vi målade det vitt. En helt slät vit yta reflekterar solljuset mycket kraftigare. På det här sättet blir allt liksom mjukare”.
Ja det har han alldeles rätt i. Något som jag aldrig har tänkt på tidigare. Men som mamma sa, man skall försöka att lära sig något nytt varje dag! Så det var dagens lärdom.
Jag tittar återigen upp i taket och noterar små infällda lampor. Jag blir givetvis nyfiken eftersom allt här verkar ha en mening så jag frågar:

”Lamporna i taket vad har dom för funktion”?
Anette: ” Ja dom, de har ett blåaktigt ljus för att hålla bort insekterna”.
”Håller blått ljus bort insekter, även myggor”?
Anette: ”Jajamän, det funkar. Om du någonsin har varit i till exempel marockanska kök så ser du att de alltid är målade i blått. Just av detta skäl”.
Myggor är något som jag hatar medan myggorna å andra sidan älskar mig! Blå lampor tänker jag. Jag måste genast köpa mig blå lampor. Å du mamma, man kan faktiskt lära sig två saker samma dag!

Ja vackert är det minnsann här. Allt är noga genomtänkt, utan att man liksom tänker på det. Det känns bara helt rätt på nåt vis. Man känner en total harmoni. Och harmoni är enligt mig, det absolut bästa resultat man kan åstadkomma. Det är inte enkelt, men när den är där, så är den liksom bara just det, där. Anettes och Josés paradis här på jorden hade å andra sidan inte varit den där fullständiga harmonin utan just de två där. Detta huset är byggt med kärlek och det känns lika mycket som kärleken mellan detta underbara par.

Saludos Amigos/Amigas
Vill ni veta mer om José Maria Cordoba så kan ni gå in på www.jmcordoba.com