Imponerande Gaudi

La Sagrada Familia

Imponerande Gaudi

Gaudis verk hör ihop med Barcelona. Genom hela 1900-talet växte staden. Järn-, stål- och bomullsindustri drog till sig arbetare och på 50 år ökade invånarantalet från 150.000 till 600.000 i de centrala delarna. Det nya Barcelona behövde bostäder och andra nya byggnader

Av Britt-Marie Ekman

“Mina herrar, vi befinner oss i sällskap med  ett geni eller en galning.” Så presenterades Antoni Gaudí av sin rektor för arkitektskolan då han just fått diplom för sin utbildning. Året var 1878 och Gaudí svarade: “Som synes är jag arkitekt”.

Den nye arkitekten hade förvånat sina professorer med sin speciella personlighet och stora arbetsförmåga då något intresserade honom. Men han uppfattades också som odisciplinerad och uteblev från vissa professorers lektioner. Han försökte hitta andra lösningar på problem än dem som lärarna presenterade. Man ska alltid favorisera direkt erfarenhet och personligt arbete och trohet till egna impulser framför akademisk undervisning, ansåg Gaudí.

Naturen och Bibeln

Gaudí fick rykte om sig att vara en ”dandy” på grund av sin mondäna klädsel med handskar och hatt som inhandlats i de bästa affärerna i Barcelona och han deltog i stadens kulturella liv. Han var också medlem i en naturvetenskaplig förening som gjorde exkursioner.

Naturen hade intresserat honom sedan barnsben, och i sina arbeten försökte han kombinera naturelement med arkitekturen. Han kom från ett mycket religiöst hem, och han var väl bekant med Bibeln och andra religiösa texter.

I sitt avslutande arbete under utbildningen fick han i uppgift att skissa en stor port till en begravningsplats. Han inspirerades i det arbetet av en text från Johannes Uppenbarelseboken och resultatet blev ett fantastiskt projekt fyllt av religiösa symboler.

Innan Antoni Gaudí blev berömd för sina modernistiska skapelser arbetade han i många år med och under andra arkitekter.

Mecenaten Güell

Eusebio Güell var en textilindustrimagnat som köpt ett område på en bergssluttning i utkanten av Barcelona. Där tänkte han skapa en helt ny stadsdel.

“Jag fyller fickorna på Don Eusebio och Gaudí tömmer dem”, lär Güells sekreterare ha yttrat då Güell blivit Gaudís mecenat och vän.  Gaudí blev Güells favoritarkitekt och han fick flera uppdrag, som huset på la Rambla, Palacio Güell, kryptan till en religiös byggnad och en hel exklusiv stadsdel, Parque Güell som fylldes med byggnader i Gaudís speciella stil.

I Parque Güell bosatte sig Gaudí 1906 tillsammans med sin gamle far och Rosa, en sjuk brorsdotter. I hemmet hölls kulturella sammankomster och man promenerade i området. Gaudís sista profana uppdrag blev “Casa Mila”, i folkmun kallat “La Pedrera”, stenbrottet.

Luffare

1910 började Gaudís hälsa svikta. En nära vän och Rosa dog och båda förlusterna tog han hårt. Trots försämrad hälsa arbetade han träget vidare på sitt allra största projekt, katedralen La Sagrada Familia. Den snobbiga klädseln hade han lämnat för länge sedan. Han klädde sig nu mer som en luffare och paltorna hängde allt lösare över hans avmagrade kropp. Han flyttade ner från Parque Güell och bosatte sig i verkstaden till La Sagrada Familia. Han levde för och i templet där han försökte lösa arkitektoniska problem vid byggnationen.

1926, på väg till mässan i Sankta Felip Nerikyrkan blev Gaudí påkörd av en spårvagn. Föraren körde vidare och lät, som han trodde, luffaren, klara sig själv, men några vänner hjälpte denne till sjukhus där han dog tre dagar senare. 12 juni begravdes Antoni Gaudí, och kistan följdes av många ur den katalanska societeten och gatorna fylldes av åskådare. Hans kista med kvarlevorna sänktes ned i La Sagrada Familias krypta där den ännu vilar.

Den Heliga Familjen

Antoni Gaudí

Park Güell

En sköldpadda vid La Sagrada Familia

La Pedrera