Det lilla blå kortet från försäkringskassan bör man ha med sig på resan. Naturligtvis, men det gäller att veta hur det fungerar också Som ickeresident på Solkusten behövde jag förra året göra ett läkarbesök. Jag tog med blå kortet och gick till Ambulatoriet som vårdcentralen kallas här. Efter en lång tids köande var det min tur vid anmälningsluckan. Där avvisades jag direkt för jag saknade kopia på pass och blå kort, men jag fick ett långt formulär på spanska att fylla i. Jag gav upp och konsulterade en privatläkare, som gjorde en ytterligt noggrann undersökning och tog flera prover samt debiterade kraftigt därefter.

Häromdagen behövde jag få ett blodprov taget. Jag travade iväg till Ambulatoriet försedd med pass, blå kort, kopia på båda samt det nu ifyllda inskrivningsformuläret. Kön av sökande den morgonen ringlade sig i mottagningshallen som vid incheckningen på Arlanda. Dubbla led till disken där det fanns flera luckor där köerna så småningom landade. Efter en dryg halvtimme kunde jag visa upp kort, kopior, blankett och allt som jag lärt mig skulle behövas. Damen bakom disken tittade upp, viftade åt vänster och sa: Primera cola = första kön. Det var svårt att se var första kön var i detta folkhav, men jag såg en skylt : Urgencias, Informaciones. Information lät bra, och dessutom vid ett litet bord satt en person som bar skylten: Interprete dvs tolk. Jag frågade henne på engelska var första kön var, hon i sin tur frågade två andra anställda och så visades jag till den kö jag redan stått i. Nu var den ännu längre. Då gick jag hem.

Följande dag var jag tidigt på Ambulatoriet. Första kön hade nummer tre ovanför luckan och ingen köade där. Det var rätt ställe. Fram med alla kort och papper igen. ”Har du blivit mottagen här tidigare?” Nej det hade jag ju inte. ”Första gången måste du gå till stora sjukhuset Costa del Sol”. Av en vän hade vi fått ett telefonnummer dit man kunde ringa för tidsbestämmelse för ett besök. Vi ringde och fick upplysningen att man måste vara inskriven för att få tid per telefon.

Nu hade det blivit liksom en sport att genomföra blodprovstagningen, så min man skjutsade mig de 2,5 milen till sjukhuset direkt. Den kaotiska parkeringen vid sjukhuset går knappast att beskriva. Bilar överallt på varenda liten fläck där det kunde rymmas en. Långt ner på en gata fanns dock en plats bland de andra bilarna på trottoaren.
Det var lugnt och fridfullt i den stora ankomsthallen. En dam tog emot mycket vänligt, registrerade mig efter utfrågning på spanska och gav mig ett kort med nummer på. ”Men tyvärr, provtagningarna var slut för dagen. Kom igen mellan 8 och 9.30 i morgon!”
Morgon 2 var vi vid sjukhuset strax efter 8 eggade av att målet snart var i sikte. För säkerhets skull hade jag med svenska läkarpapper samt översättning av den åkomma som behövde blodprövas. Väntetiden blev inte så lång. Flera sköterskor tog emot, de svenska papperen behövdes. Man stack mig i fingret och tog en droppe blod, hemma tar de ett helt rör, och klockan 11 skulle alla få besked. Vi fikade under tiden, och 11 prick blev vi uppropade och kunde åka hem med några viktiga siffror på blodvärde.
Så mycket äventyr man kan få för sitt lilla blå kort!

Annons

Alltså: Besök Ambulatoriet under siestan. Då är köerna kortare. Ta med kopior på pass och blå kort. Försök skaffa översättning på vad du vill ha gjort och varför och när alla kontroller är passerade kan man tidsbeställa på telefonnummer 902 505 060.
Allt det här gäller om man är här på semester och alltså inte är resident.
Lycka till!

Av Britt-Marie Ekman, Fuengirola