År 2007 ansåg sig mer än 70 procent av spanjorerna vara ointresserade och 2010 förbjöds tjurfäktning i Katalonien. Det var inte första gången ett förbud utfärdades. 1991 blev det förbud på Kanarieöarna, och redan 1567 kom en skrivelse från dåvarande påven att de kungar och potentater som gav tillstånd till tjurfäktning skulle bannlysas och de som dog på arenan utan att få sista smörjelsen inte fick begravas i vigd jord.
Kung Filip II såg till att allmänheten inte fick ta del av påvens beslut, för hur skulle man kunna fira kungliga bröllop, födslar, dop, utländska statsbesök segrar och fördrag utan tjurfäktning?
Nästa påve, Clemens VII, tog tillbaka förbudet, och med benskydd fortsatte matadorerna sitt värv fram till 1726, då regler och mode skapades i Ronda av Pedro Romero och Joaquin Castillares. Reglerna följs än i dag: Tre matadorer ska inom två timmar möta sex tjurar som lottas ut till dem. Föreställningen är i tre akter där picadorer, banderilleros och matadorer medverkar. Nu kunde djärva män även ur underklassen bli förmögna om de var duktiga matadorer.
Tjurfäktning en gammal sed
I grottan Lascaux i Frankrike finns en 12.000 år gammal målning som visar en man på marken framför en tjur med sänkta horn. I det 4.000 år gamla mesopotamiska eposet Gilgamesh dödar hjälten en tjur med sitt svärd. En väggmålning från Knossos på Kreta visar en man som svingar sig över en tjur. Visigoterna (415-711) tränade brottning med tjurar, morerna nedlade tjurar från hästryggen med lansar, och efter 1492 blev det överklassens favoritsport i fredstid att kämpa med tjurar från hästryggen. Vid de stora festligheterna ökade antalet tjurfäktningar. 25 tjurar kunde då dagligen dödas.
Föreställningarna hölls på städernas torg, och så småningom började man bygga särskilda arenor, där matadorerna tillägnade sin uppvisning någon särskild händelse, t ex tillkomsten av konstitutionen i Cadiz 1812.
Tjurfäktning gav inkomster
Under 1800-talet gav tjurfäktning god avkastning på investerat kapital. Man kunde renovera kyrkor och kloster, vägar och broar med pengar därifrån. 1808 behövdes sadlar till ryttare mot Napoleons trupper och pengarna till dessa sadlar kom från tjurfäktning. 1829 täckte pengar från sporten omhändertagande av jordbävningsoffer. Även koleradrabbade, krigsinvalider och översvämningsoffer fick hjälp via
tjurfäktningspengar i slutet av 1800-talet. Kött från tjurarna delades ut bland fattiga och soldater.
Spaniens bidrag till världsutställningen i Paris var en upplyst tjurfäktningsarena med rörligt tak.
