Krig är, har alltid varit och kommer alltid att förbli ett otyg fyllt av illgärningar! Visserligen var detta en mörk del av Spaniens historia, förmodligen på båda sidor, men att gräva upp gravar och försöka göra 4.530 deltagare till hjältar är att gå för långt. Att säga att Spanien är det enda landet är helt fel.

Under andra världskriget utförde amerikanska och brittiska flygvapnet tusentals raider över den tyska hemorten, där tusentals ton sprängbomber urskillningslöst vräktes ut för att krossa bostadshusen och följdes av mattor av brandbomber som tände eld på allt brännbart så att till sist gatornas asfaltbeläggning brann, och detta genomfördes med hjälp av AP-navigator, systematiskt utraderades stadsdel för stadsdel. Jag såg Hamburg 1960, 15 år efter krigsslutet! Bulldozers hade skyfflat undan tegel i högar så att gatorna var framkomliga!

Hur många kvinnor, barn och åldringar som dödades av denna verksamhet har väl aldrig räknats, men den var helt riktad mot civilbefolkningen, inte mot män i uniform och med vapen! Vad kallar Ni detta? Var inte det folkmord? Men man sätter sig aldrig till doms över segrare!

Atombomberna över Japan var självklart också folkmord riktat mot civilbefolkning, men det hade ändå ett försonande drag, då det tvingade en militant statsledning till omedelbar kapitulation, och därmed  de synnerligen blodiga striderna på fronterna att genast upphöra.

Krig är ett otyg, dra ett streck över detta mörka kapitel, täck igen gravarna, men glöm inte bort lärdomen utan skriv in det i alla barns skolböcker i stället för allt svammel om tappra hjältar och segrar!

Vi hade efter kriget två statsmän värda namnet. Båda tillhörde besegrade nationer, en på vardera sidan. De ställde sig vid sin gemensamma gräns, tog varandra i hand och sa till varandra att nu har vi haft nog med krig mellan våra länder. Låt oss i stället bilda en union: Kol & Stålunionen. Det var embryot till EU. Den unionen kommer förhoppningsvis att hindra fler galningar som Hitler att hetsa upp folken till krig mot grannarna på andra sidan om ett rött streck på kartan! Genom utbyte och att vi umgås över gränserna har vi fått så många vänner där, att krig nu inte längre är möjligt!

Spanien är inte det enda landet som ”glömt” beklaga folkmord. Glöm inte heller bort att bland annat Viborg, Karelen och Petsamo är fortfarande ockuperat av Ryssland trots Jaltaöverenskommelsen om återgång till 1939 års nationsgränser!

Nisse Dunér
Nerja

Prenumerera på Debatt - Opinion

Läsarkommentarer

Jan Tuma
Kommentar till kommentar till artikeln ”Avrättat samvete” – Svm mars. Jag håller med Dig Nisse Dunér om att krig alltid har varit och kommer att förbli ett elände, som alltid drabbar urskillningslöst, dvs även dem som inte har det minsta intresse av att delta i det och som inte heller har den minsta skuld i att det har startat. Och visst dödades det också av de allierade en stor mängd civila, både i Japan av de båda atombomberna, och i Tyskland så som Du nämner. Du är dock själv inne på något som man i detta sammanhang inte bara kan förbigå, nämligen det berättigade i att stävja onda diktaturer som Hitlers och Stalins (m fl – världshistorien bjuder ju tyvärr på en uppsjö av onda exempel, med Saddam Hussein i Irak som ett av de senaste). Du kan dra parallellen med hur vi har ordnat det i det civila samhället (hur i stort sett alla civila och mer eller mindre civiliserade samhällen har ordnat det, förresten) med ett nationellt rättssystem vars huvudsakliga uppgift är att se till så alla rättar sig efter de gemensamma regler som har instiftats för att se till så medborgarna kan leva sina liv i lugn och ro, och utan att drabbas av våld, stölder, och andra slag av övergrepp och brottslighet. Och i detta ligger också rättssystemets ansvar för att upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna inom det egna territoriet. Samma behov gör sig naturligtvis (tyvärr!) också gällande på det internationella planet. Vi behöver få vara ifred för världens Miloðeviãar och Idi Aminar, och om inte det egna landets rättssystem klarar av att hålla dessa typer på mattan, så måste man göra det på det internationella planet. Det är detta som utgör den stora skillnaden mellan det våld som utövades av t ex USA och Storbritannien under andra världskriget, och det våld som utövades av Nazisterna, för att nu ta några av de mest renodlade exemplen. Och det är detta som det är fel att förbigå så som Du gör, och mer eller mindre dra alla; dvs både diktaturer och demokratier, över en och samma kam. Demokratierna är inte ”lika goda kålsupare” som Nazister, Kommunister och Fascister, och Du gör både oss (nu levande) och dem (som deltog på demokratiernas sida då) en stor otjänst och orättvisa genom att inte upprätthålla denna distinktion. Det talas även bland jurister om begreppet ”de bellum justum”, dvs det rättfärdiga kriget. Nu inser naturligtvis var och en att just detta begrepp är något som diktatorer och diktaturer snabbt tillägnar sig, och använder som beteckning på sina egna maktsträvanden och våldsaktioner, men det är just detta som jag menar att vi måste lära oss och kommande generationer att genomskåda. En del lät sig t ex luras av beteckningen DDR; ”Deutsche Demokratische Republik”, till att tro att det som fanns bakom denna statsbildnings murar var en demokrati, men de insiktsfulla begrep snabbt att namnet bara var en förskönande omskrivning för den brutala kommunistiska diktatur som dolde sig bakom utanverket. Det gläder mig dock att Du avslutningsvis drar en lans för EU, som, med alla sina brister, i grunden är ett gigantiskt fredsprojekt, värt allt stöd. Det är så sant som någon klok person (var det Per Ahlmark?) en gång har sagt: ”Demokratier startar inte krig”. Och det är just det som EU håller på med, att se till så inte bara Västeuropa, utan också en rad med länder i periferin, som har ett något tveksamt demokratiskt förflutet, skall klara av att upprätta och upprätthålla en fungerande demokrati inom det egna territoriet. Bara detta är en oerhörd insats för mänskligheten vilken redan i sig rättfärdigar EU:s existens. Mvh Jan Tuma

Version för utskrift

Skicka till en vän