 En olycka händer så lätt | |
Av Ola Josefsson
Den vise kung Salomo lär ha sagt att ”tid och oförutsedda händelser” drabbar människor. Olyckor av skiljda slag inträffar varje dag och flygolyckan på Barjas-flygplatsen utanför Madrid lär inte bli den sista.
Som läsare har du kanske några speciella olyckshändelser på näthinnan. Du kanske till och med tillhör den unika skara som har överlevt en incident. Samtidigt har du kanske mist nära och kära.
När en MD-82 från SAS-ägda Spanair kraschar kort efter start från rullbana 36L vid terminal 4 på Barajasflygplatsen utanför Madrid omkommer 154 och 18 överlever, varav två just för tillfället befinner sig i ett kritiskt tillstånd. Efter tragedin utlyste Madrids borgmästare och Spaniens regeringschef en tre dagar lång landssorg.
Som flygintresserad parvel på tio år följde jag mediebruset och de vuxnas reaktion av flygolyckorna på Tenerife och i Stockholm 1977. Minns de två Jumbojetplan som kolliderade på Los Rodeos-flygplatsen på norra Teneriffa och 583 människor omkom. Den 15 januari 1977 havererade ett av Linjeflygs inhyrda flygplan, en Vickers Viscount på en parkeringsplats mitt bland bostadshus i Kälvesta. Alla 22 ombordvarande omkom. Olyckor jag aldrig glömmer.
Vid flygolyckor fungerar medier som en spegelbild av verkligen på så sätt att reaktionerna är många. Misstänksamheter mot flygbolags tekniker, olika livsöden skildras eller solskenshistorier av överlevande redovisas spaltmeter efter spaltmeter. Vid bilolyckor skiljer sig rapporteringen även om olyckorna är lika tragiska och lämnar mängder anhöriga i stor sorg.
Vid trafikolyckor på de spanska vägarna är det i de flesta fall den mänskliga faktorn som är bevekelsegrunden. När en alkoholpåverkad yngling i alltför hög hastighet tappade kontrollen och körde in i en turistbuss blev han orsak till att nio finländska turister miste livet den 19 april i Benalmádena.
Några dagar efter flygolyckan på Barajas upptäcker jag en liten notis i dagstidningen kring en trafikolycka vid Vejer de la Frontera i Cádizprovinsen med fyra omkomna ungdomar, 19, 23, 25 och 26 år gamla. Hur deras anhöriga upplever händelsen redovisas inte med ett ord.
En flygkrasch däremot speglas från otaliga vinklar, och visst, vi är med till att skapa bilden. Lite mer än en timme efter Spanairkraschen publicerade Svenska Magasinets nätupplaga teorier kring olyckan med hänvisning till flera källor. Samma prioritering gör knappast vi eller några andra medier över de lite mer än 150 som dör på de spanska vägarna under 20 dagar.
När en olycka inträffar är det antalet dödsoffer och tidpunkten som avgör storlek på rubriker och spalter. Om Spanairplanet hade kraschat i mitten på januari hade kabinfaktorn legat på 50 procent och antalet omkomna barn hade varit färre. Nu var det semestermånaden augusti, barnen var fria från skolan och skulle besöka släkt och vänner.
Men det går inte att komma ifrån det ofrånkomliga. Just i dag när du läser dessa rader omkommer statistiskt sett lite mer än sju personer på de spanska vägarna. Vi tänker på deras anhöriga i denna svåra stund.
Prenumerera på Spanien just nu
Vad tror du är främsta skälet till mediers bevakning av olyckor?Läsarkommentarer
