 "Själv tillhör jag den årskull som i grundskolan uppmanades att läsa morgontidningen innan jag gick till skolan, för att orientera mig i samhället" | |
Av Ola Josefsson
Sverige var först i världen med en tryckfrihetsförordning. Den antogs redan år 1766 med regler om offentliga handlingar och med förbud mot censur. Visserligen avskaffades den av Gustav III, men efter att denne mördats 1792 infördes en ny tryckfrihetsförordning som moderniserats i flera steg.
Vi har något att vara stolta över och förmedla och vårda väl. Betyder det då att allt ska tryckas?
Fördumning och ytlighet är en trist utveckling inom kåren som i grund och botten har ett stort ansvar inför samhällsmedborgarna. Att spegla vardagen på ett objektivt sätt med ”fördjupningar i nyhetsflödet, tolkning av samtiden och ämnesbredd”.
Själv tillhör jag den årskull som i grundskolan uppmanades att läsa morgontidningen innan jag gick till skolan, för att orientera mig i samhället. På lektionstimmarna inom geografi, historia och samhälle använde vi morgontidningen i undervisningen då skolans läroböcker var dåligt uppdaterade. Det hände till och med att vi någon gång hade artiklar från en kvällstidning.
Mattias Hessérus är doktorand i historia vid Uppsala universitet och gästforskar vid The Graduate School of Journalism, Columbia University i New York. Han beskriver hur kvällstidningsrubrikerna har tagit steget in på webben.
”Programledare på TV 4 blottade sig”, ”Roger hittade den rätte – 50 gånger per år”, ”Stinkande hål slukade hus”. Tre Expressenlöpsedlar? Nej, rubrikerna är hämtade från listan över de mest lästa artiklarna på svd.se år 2007, en lista med artiklar genomgående av kvällstidningskaraktär – ett tydligt tecken på en tidningsbransch i förändring och en morgontidning som försöker hantera en bister ekonomisk verklighet, skriver Mattias Hessérus i en krönika i SvD:s kulturdel.
”Klickjournalistiken” är här. Internetålderns motsvarighet till lösnummerförsäljning med braskande rubriker. Med stora mängder ”klick” på artiklarna hoppas tidningarna väcka annonsörernas intresse för webbsidan.
Mattias Hessérus menar att vi får den journalistik vi förtjänar. Varje gång vi klickar på en artikel sänder vi en signal till tidningen (och dess annonsörer) att det är det här vi vill läsa. Vårt val kan komma att påverka journalistiken i stort.
Kanske dags att reflextera över vår mediekonsumtion precis som när vi väljer att handla ekologiskt eller rättvisemärkt. Räddningen för kvalitetsjournalistiken behöver inte vara längre bort än ett musklick, som Mattias Hessérus uttrycker det.
Personligen ägnar jag tisdagskvällarna helst åt K-G Bergström genom SvT Europas försorg. Ett program som blev en stor publikframgång i höstas.
”Att ett gammaldags intervjuprogram blir så populärt kan nog också vara en reaktion mot den tilltagande ytligheten i tv”, säger veteranen K-G Bergström som i januari hade nystart med sitt program Rakt på.
Här ”musklickas” det mest på www.svenskamagasinet.nu
Flest ”klick” avslöjar en del om vad som intresserar läsekretsen. Här är artiklarna som fått mest musklick:
1) Friidrottstjejerna räckte inte ända fram
2) On tour Torre del Mar
3) Sommarkul på Solkusten
4) Trafik: Vad är ett människoliv värt?
5) Landslaget får stå i skuggan av La Liga
6) Vad händer med de spanska fastighetspriserna under 2007?
7) Var du där? Fiesta Marbella
8) Málaga fick Sanna att tro på EM-guld
9) Din egen vädertjänst på nätet
10) Köpa hus utomlands storsatsar i Norden
Prenumerera på Spanien just nu
Kommentera artikeln. För eller emot. Har journalistiken blivit ytlig? Karl-Johan GöranssonLäsarkommentarer
Journalistiken har inte bara blivit lika ytlig som de människor den ofta skriver om, dess samhällskritiska funktion har också blivit till en farlig broms för politiska åtgärder. Försöker en politiker införa åtgärder som inte blivit "sanerade" av pressen först, anklagas han/hon omedelbart för att vara egoist/rasist/klumpig/omogen/diktatorlik etc, etc, etc. Pressen har kvar sin samhällskritiska funktion (tack och lov) men den brukas inte längre på ett sätt som gynnar samhället (tyvärr). Det är ofta personliga påhopp, och sensationsjournalistiken och ytligheten härjar. Debatter har relativt kort livslängd och även språkbruket är ibland skrattretande. Det finns relativt få stora dagstidningar, enligt mitt synsätt har de då ett relativt stort ansvar var och en. är det inte viktigare att få till en bestående och konstruktiv samhällsdebatt om VAD politikerna kan göra åt de existerande problemen, istället för att skriva år ut och år in om vilken kändis som gjort vad, vem som blivit drogad och våldtagen, och vem som bantar när??? Visst kan personliga historier vara gripande och intressanta, men hur många känner de människor som skrivs om personligen? Hur mycket av det som skrivs är sant? Det finns ju faktiskt noveller... Journalistiken anser jag ha blivit ytlig och felriktad. Det är var och en journalists sak att rätta till det.
STEFAN SAHLVALL
Mycket bra artikel, kände inte till detta med klick. Mina vänner kallar Svenskan för SVENSKA BÖGBLADET eftersom dom tror att vi älskar att läsa om fjollor. Senaste året har dom ringt till 5ggr för att sälja sin tidning och varje gång berättar jag attjag betalar inte för lögner
