Men Christer ville göra Svenska Magasinet lite mer seriös och inte bara ”ett reklamblad” – på den tiden sålde man annonser och lovade lika mycket redaktionellt utrymme till annonsörerna. Knappast en trovärdig sysselsättning om man samtidigt vill låtsas vara riktig tidning.
Det var Christer, Göran Carle och familjen Bodén som arbetade under tämligen enkla förhållanden i en liten lokal där gamla Apelsintorget låg.
Men Christer flyttade till nya lokaler på ”gamla” huvudgatan Avda. Ramón y Cajal snett emot den plats där Svenska Skolan låg tidigare.
Fast det var inte helt lätt det heller.
Svenska Magasinets lokaler blev som ett slags lokalt svenskt konsulat. Här dök än den ena än den andre upp och hade frågor om det mesta. ”Vet ni när tågen går in till Málaga?”, ”Hur är det med mitt körkort som jag ska förnya?”, ”Min hyresvärd säger att...”, ”Vilka dagar är det marknad i Torremolinos och Benalmádena?”.
Det blev inte mycket arbetsro för tidningsmakarna när de skulle jobba lika mycket som upplysningscentral.
Christer hade kvar sin videobutik i Fuengirola (mitt emot restaurang Las Gemelas) under en övergångstid, men ville sälja den för att koncentrera sig på tidningen.
En dag stod en blond ung man utanför butiksfönstret och tittade. Christer gick ut och började prata med honom.
Den unge mannen var inte ute efter att köpa videobutiken, men han hade jobbat en del som sportjournalist hemma i Växjö och hade ganska nyligen flyttat ner till Costa del Sol.
Han presenterade sig som Ola Josefsson...
Prenumerera på Reportage
street Läsarkommentarer
Avda. Ramón y Cajal, vadå gamla huvudgatan? trodde det fortfarande var huvudgatan i Fuengirola.
 |
|||
|
|
