Glaspropp

Av Morgan Skantz

Hur många gånger har vi inte läst tidningsartiklar om vinkorkar med rubriken: ”Korken – vinets lunga!” Därmed fångar vi upp en av de mest spridda myterna (och de är många!) inom vinvärlden. Nyss nämnda rubrik antyder naturligtvis att naturkorken skulle tillåta ett visst luftinsläpp i flaskan, och att detta skulle vara till gagn för vinet. Inget kan vara mer fel! Korken ska sluta tätt, punkt slut. Skulle den läcka in luft så skulle det bästa vin snabbt förvandlas till vinäger.

Fördelen med naturkork är istället dess flexibilitet, som möjliggör att den kan sitta i en vinflaska under decennier, men att vi ändå kan dra ur den. Största nackdelen är att den ibland angrips av TCA, vilket skapar det vi felaktigt valt att kalla ”korkskadat” vin. Mer om detta vid ett senare tillfälle.

Plastkork
Med plastkork, som för övrigt på spanska har ett betydligt roligare namn: tampón de silicóna, alltså silikontampong, minskar vi radikalt risken för TCA-skadat vin. Men den största nackdelen med silikontampongen är att den inte kan sitta särskilt länge i en vinflaska innan den blir närmast hopplös att få loss. Den kniper sig helt enkelt fast, eftersom den saknar all som helst flexibilitet. Därför är den här förslutningsmetoden bara lämplig att använda i vinflaskor avsedda att konsumeras inom ett par år.

Skruvkapsylen
En alldeles utmärkt uppfinning! Men samtidigt saknar den ju all som helst charm. I Sverige förknippar vi den osökt med viner, som brukar köpas av ”de, som hänger på låset”. Här i Spanien har skruvlocket framför allt använts för vad vi på svenska kallar Starkviner, på spanska ”Vinos Generosos”, eller för mycket enkla bordsviner. I länder där man inte har dessa traditionella belastningar har den däremot slagit igenom rejält. I Nya Zeeland till exempel försluts i dag drygt 90 procent av alla vinflaskor för inhemsk konsumtion med just skruvkapsyl. Men åter igen; hur charmlöst får det bli? Finns det då inga alternativ. Jo visst gör det! Glasproppen, eleganten på denna arena (!), som vi därför tillägnar ett eget kapitel.

Senaste skriket: Glasproppen!
Första gången jag själv kom i kontakt med denna förslutningsmetod blev jag kort och gott oerhört imponerad. Den var lätt att hantera och dessutom elegant! I vinflaskorna från tidigare nämnda Bodega Bentomíz i Sayalonga sitter alltid glasproppar. Låt oss se hur det hela fungerar:
1. På toppen av flaskan sitter en ”vanlig” kapsyl, som man med en enkel vridning lätt får loss.
2. Med båda tummarna trycker man sedan lätt, snett uppåt, och…
3. …Plopp (!) så lossnar glasproppen.
När man serverat vinet så är det lätt att återförsluta flaskan med glasproppen, som är försedd med en tunn silikonpackning. Hur elegant som helst!

Kapsylen

Prenumerera på Mat och Vin

Läsarkommentarer

Maximilian Mellfors
Hej Morgan! Vi diskuterade det här på Terrenos vinotek i Stockholm i höstas. Alltså: naturkorkar är täta, men inte HELT täta. De släpper trots allt ut några centiliter vin på 20-40 år. Och lite luft kommer alltså in (annars skulle det ju bli undertryck i flaskan). Jag minns att du hade någon annan teori om det här. Dessutom har olika förslutningsmodeller olika inverkan på vinets utveckling vilket till största delen borde bero på dess täthet. Skruvkorksviner har enl. t.ex. Bonny Doon visat sig mer reduktiva under de första sex månaderna än samma vin buteljerat med naturkork. Visst är det missvisande att tala om att naturkorkar "andas". Men faktum är att HELT täta, om man jämför med skruvkork, är de inte. Allt gott och varmt välkomna till 19 Glas som är min nya arbetsplats i Stockholm! Maximilian

Version för utskrift

Skicka till en vän