 | |
Av Elvira Herrador Quero (Översättning Mona Lidman Valdemarsson)
Oregelbundenheten i hur påskveckan infaller under kalenderåret kan vi skylla på Kyrkomötet i Nicea år 323. Där bestämdes att Jesus uppståndelse skulle firas ”söndagen efter den första fullmånen, som följde efter vårdagjämningen den 21 mars”. Molnfria påsknätter förhöjs stämningen således av fullmåne.
Till en början kallades veckan La Gran Semana, nu har det blivit Semana Santa eller Semana Mayor och alla dess dagar är heliga. Veckan börjar med Palmsöndagen, Domingo de Ramos, och slutar med Påskdagen, Domingo de Pascua.
Cofradía eller hermandad är ett viktigt begrepp för att förstå det kristna församlingslivet. Det är lokala föreningar, brödraskap, yrkesföreningar (numera får kvinnor vara med), som uppstod under medeltiden, då de ordnade religiösa ceremonier, hjälpte fattiga och stod för sin egen ekonomi. Ett sätt att befrämja människors gudfruktighet var att bekosta och vårda avbildningar av särskilt Jesus och Jungfru Maria. Denna tradition lever vidare in i våra dagar och är en förutsättning för nedanstående.
Ya huele a Semana Santa, det luktar redan påsk, är ett välgrundat spanskt talesätt. Redan före palmsöndagen känner man på gatorna dofter från förberedelserna, när statyer av Jesus och Maria fräschas upp och de stora tunga plattformarna, tronos, som de ska bäras på, målas och dekoreras med mängder av blommor. Under hela veckan brinner väldoftande rökelser som en symbol för att visa ära och respekt för Gud, Jesus och Maria, men också för att höja feststämningen. Och det luktar smältande vaxljus, som bränns i stora mängder särskilt under processionerna.
Se oye a Semana Santa, det hörs redan som påsk, bör man också kunna säga, när man flera veckor innan nås av ljudet från någon orkester, som övar in den dystra och tunga marschmusiken på trumpeter och trummor. Har man tur kan man också höra någon röst sjunga en saeta, en slags flamencosång, som är klagosånger över Jesus och Marias lidande. Det sägs att ordet härstammar från latinets ”sagita”, som betyder pil. Den gripande och genomträngande sången skjuter i väg som pilar i natten.
Las procesiones, processionerna är kanske det viktigaste och mest ”publikfriande” inslaget under veckan. I städerna kan man nästan varje dag och framför allt kväll, se en procession, när den sakta, mycket sakta, med pauser, värdigt vaggar fram anförd av en ledare och en orkester. Statyer av Jesus och Jungfru Maria, la Virgen, är de vanligaste bilderna. I dag som för 2000 år sedan följer Maria efter sin son på smärtans väg. Det är medlemmar från respektive cofradía som är bärare, costaleros,. Att få vara med och bära är ett hedersuppdrag. För några år sedan uppstod en våldsam diskussion i Malaga, när en ung kvinna ville vara med som bärare.
Det brukar finnas en tryckt ”tidtabell” med färdväg och hålltider. Har man varit med om en sådan procession, blir några vanliga spanska talesätt mycket begripliga:
Está más triste que una Semana Santa, det är bedrövligare än påskveckan.
Ir más lento que una procesión de Semana Santa, det går långsammare än en påskprocession.
La procesión va por dentro, när någon håller inne med sina sorger.
Pasar un calvario, genomgå ett långt och intensivt lidande.
Los Nazarenos, som följer med processionen är troende botgörare, klädda i långa kåpor. Man får gå tillbaka till inkvisitionen på 1400-talet för att få förklaring till varför några har en strutformad huvudbonad, som går ner över ansiktet med bara hål för ögonen. Struten på huvudet infördes av inkvisitionens domstol för att märka personer som skulle straffas för att ha begått religiösa synder och några cofradías har tagit upp denna sed.
Vill man uppleva den innerliga och uppriktiga känslan av allvar, eftertanke, skönhet och högtidlighet i en påskprocession, tror vi att det finns mer av den i de små städerna. I de stora städerna blir det för mycket folk, för mycket kommers och för mycket av allt. Fast för en intresserad nordbo är det alltid en märklig och mäktig upplevelse.
Málagas påskmuseum öppnar lagom till påsk
Efter fyra års arbete får Málagas sitt första Museo de la Semana Santa som öppnar för allmänheten efter påsk. Museet som innehåller detaljer, kläder och andra saker från processioner ligger i det gamla sjukhuset Hospital de San Julián.
Totalt handlar det om sex rum som innehåller träsniden, broderier, dräkter och andra pinaler som hör ihop med påskfirandet i Málaga. Materialet kommer från flera olika brödrasällskap, Agrupación de Cofradías.
Ingången ligger vid Muro de San Julián.
Prenumerera på Reportage
Läsarkommentarer
