Av Anders Olow

Även bekvämligheten har sitt pris i den grå anonymitetens dimma. Priset är konturlösheten. Vem minns en ”medhållare”?

Som gammal journalist och tillika gammal vänstersympatisör, två begrepp som verkar hänga ihop som lång och lerhalm, uppfattade jag mig själv som politiskt inkorrekt på den tiden man skrev färdigmallade vinklade artiklar om till exempel politiker, eller så klart, företagare. Företagare var ju per definition ”skumma” med de glasögonen jag hade på mig då. Och jag var ju inte ensam. Det gjordes undersökningar om hur journalister röstade i valen och det var alltid en stor andel som var att betraktas som vänster.

Att vara journalist var ju att vara ute på ”korståg mot överheten”. Om man inte arbetade på Damernas Värld eller Hänt i Veckan förstås.

I det här numret av Svenska Magasinet har vi ett stort reportage om gamla Francosympatisörer. Och det kan man väl ha – det politiskt korrekta är ju att formulera sig ironiserande och satiriskt och få medhållsskrattarna på sin sida. Men – hualigen – här låter vi dem komma till tals utan pekpinnar och skrivbordskonstruerade spetsfundigheter.
Nä, vi har inte blivit fascistsympatisörer [en typisk så kallad brasklapp som förmodligen ”måste” läggas in här ], men vi försöker vara journalister och göra en tidning som vi inte vill ska simma runt i det förutsägbaras ljumma swimmingpool.

Det är betydligt mer spännande och berikande att göra en tidning som alla ”bara måste läsa” för att ”de hört att...”
Hellre fem läsare som reagerar starkt och inte kan vara utan nästa nummer än tio som bläddrar lite förstrött och inte ens vet när nästa nummer kommer.

Läs och begrunda.

PS. Just nu planerar vi en annan spännande artikelserie som säkert kommer att få många att reagera och ”bara måste läsa”. Det handlar bland annat om poesi och tjurfäktning – samtidigt alltså!

Prenumerera på Kära läsare!

Läsarkommentarer

kenth bondesson
Skitsnack!! Har skrivit 20 emails till er och kustradion och aldrig fått ett svar!! KKB

Version för utskrift

Skicka till en vän